Jag kom hem vid halv sju idag och fann att tidningen Foto hade kommit. Min sambo pratade i telefon, så jag la mig på sängen för att läsa fototidningen. Särskilt en artikel intresserade mig: "Hamnar skärpan rätt? Så kollar du din autofokus" Jag tänkte att jag bannemej skulle kolla hur det låg till med  min Eos 40D. Jag har haft svaga misstankar att den inte varit helt 100-procentig. Testet var enkelt att genomföra och jag satte i gång så fort jag tryckt i mig några sushibitar, som min sambo varit snäll att köpa.

Först testade jag med mitt 135/2, eftersom jag upplevt att jag haft störst problem med detta. Deltest nummer 1 var med autofokus påslaget och största bländare med minimalt skärpedjup. Texten jag fotograferade gick att läsa, men det var inga skarpa kanter direkt. Deltest 2 var med live view (10x) och manuell fokus. Skärpan blev... bra! Riktigt bra!

Jag testade övriga objektiv med samma resultat. Slutsatsen är att autofokusen är feljusterad. En sida av mig blir jätteglad och den andra bedrövad. Det är kul att konstatera att mina objektiv är superskarpa, men mindre kul att jag tagit 20 000 bilder med detta fel. 

Hur kan man fotografera i 13 månader och inte ifrågasätta kameran? Svaret är att det är enkelt om man utgår från att man själv gör fel. Flera gånger har jag funderat över varför jag missat fokus, men hela tiden sett ett för litet skärpedjup som orsak.

Det här är en stund då jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Garantin har gått ut, så jag får punga ut med servicekostnaden själv, men jag har Kamerateknik runt hörnet och jag hoppas att de kan hjälpa mig direkt utan att behöva skicka huset till Canon.