2006 Dec 25th - Dec 31st (w52)

Sunday, 31 December 2006 00:00

What's up?

Måndag 25 December, Juldagen 2006 Idag kände sig Mikael bättre så vi bestämde oss för att fullfölja resan till mina föräldrar i Norra Skåne. Manuel var slö och låg på balkongen hela morgonen och undrade vad vi höll på med. Bilresan gick bra och väl framme så gick vi först in och hälsade på collien Santhos och därefter släppte vi Manuel i trädgården en stund. Han sprang som en galning och bara älskar dom halvtrasiga bollarna som ligger i trädgården. Sen gick vi en runda med honom längs med Helge å och det var lika roligt det förståss! Det ser så roligt ut när han springer för emellanåt läggs den energin som skulle varit framåt, uppåt i stället. Ja sen fick han vara i hallen eller ute, eller inne i huset när Santhos var ute. Så växlade vi så fram och tillbaks under hela dagen och kvällen.

Just looving life!

Vi fick oss ett gott skratt när vi släppte in Manuel i vardagsrummet och han skulle fram och hälsa på min mor. Han var så glad, så glad, och golvet var halt, men det struntade han i. Så fastän en hund redan går på sina tår, så gick han ännu mer på tår, samtidigt som hela rumpan svängde hit och dit för han ville ju vifta på kringlan. Huvudet svängdes också fast i otakt med baken och han såg ut som en man som försökte gå i högklackat. Det såg så kul ut! Till natten tog vi med Manuel upp i min gamla tonårslya ovanför stallet. Där var svalt och skönt för Manuel (vi människor fick ha filtar) och han somnade gott, helt slut efter allt bus och alla intryck. /Charlotte

My favourite dogs

Tisdag 26 December, Annandag jul 2006 Vi bestämde oss för att gå en gemensam promenad i Denningarum. Vi trodde det skulle fungera. Nu hade ju Manuel och Santhos sett varandra från och till via fönster, öppna dörrar och givetvis känt doften av varandra hela tiden. Santhos gillar inte när unga hundar hoppar och studsar på honom. Ja vi åkte till

Found something interesting?

Dennigarum och gick en härlig runda. Ett jaktlag var precis färdiga och hade fällt ett rådjur så det var fritt fram för oss. Promenaden gick jättefint, dom gick ömsom framför, bakom eller bredvid varandra och faktum är att det var Santhos som kom fram och undrade vad Manuel luktade på, inte tvärtom. Det känns som om Manuel visste hur han skulle bete sig. Problemet var väl mer att när jag korrigerade, eller sade något annat till Manuel, så lydde Santhos med... Jag sade att Manuel gjort fel...då tittade Santhos ängsligt på mig. Manuel imponerar stort på mina föräldrar. Han är lugn och fin inomhus, lyder lugnt när jag står med öppen dörr och hundarna glor på varandra, men Manuel rör sig inte ur fläcken och protesterar inte när vi stänger dörren emellan dom. Jaha, sen efter diverse turer i trädgård, inne i huset och upp och ned för trappor så for vi vidare till Mikaels mamma i Lund. Nu var Manuel slut så han däckade relativt snabbt i ett hörn med sina julklappar. /Charlotte

Christmas is hard work!

Onsdag 27 December Jag for upp till Älmhult för att jobba där, och Mikael tog Manuel till dagis. Det kan nog vara bra med en "normal" dag så han varvar ner. Han var helt uppe i varv när vi var i Osby. (av glädje). Mikael lämnade och hämtade för jag stannade till hos föräldrarna igen på kvällen då jag lovat färga min mors hår och skulle stanna över natten. Mikael berättade att Manuel varit lite orolig på kvällen men lugnat ned sig efter lite kel och borstning. /Charlotte

Torsdag 28 December Dagisdag. På kvällen borstade vi igen och ytterligare en stor hög med ull av varierande färg, allt från svart till kritvitt lades i påsen som ev skall skickas iväg för kardning någon gång i framtiden. /Charlotte

Manuel's box at the dog-day-care

I am small...yes I am!

Fredag 29 December Idag hade jag semester men lämnade ändå Manuel på dagis. Ingela kom och vi hämtade Manuel på dagis. Han såg minimal ut i deras Volvo V70 men han tyckte det var toppen och stod upp nästan hela tiden. Sen skulle vi gå en runda på stan utan Manuel. När vi skulle lämna honom i lägenheten strulade jag till det så larmet gick. Det är en olidlig ton som skär in i själen och jag och Ingela höll för öronen men Manuel, ja Manuel var helt oberörd. Otroligt med tanke på att han är hund. På kvällen busade Manuel och Mikael och vår lille hund är fortfarande oerhört förtjust i att krypa in under saker, eller i allafall få in huvudet under, för mer går ju inte nu för tiden. /Charlotte

Please, please, pretty please it is mine, my precious!

Lördag 30 December Jag gick en lite längre runda med Manuel på morgonen för sen skulle jag på stan igen. Manuel visste direkt han skulle vara själv och gick och lade sig i sitt hörn i matrummet. Det känns bra att det fungerar så fint nu. På kvällen storstädade jag och Mikael och tvättade. Manuel stormtrivdes i alla smutshögar och hittade också leksaker som vi tänkt kassera. Mjukisbasketbollen var ju en favorit och han ville inte riktigt att vi skulle slänga den. Men om jag anar rätt så ersätter "husse" den snart med en ny. /Charlotte

Comfy ain't it?

Söndag 31 December, Nyårsafton 2006 På morgonen åkte jag och Manuel ut till Bokskogen där vi stämt träff med Ingela och Vorstehn Golda. Jag var lite tidigt ute (som vanligt) så vi väntade en stund. Då kom en man med 2 labbar och han lade ut spår. Det skulle vara kul att göra något mer aktivt när man är ute än att bara promenera. Mm man kanske skulle påbörja nåt sånt med lilleman. Sen kom Ingela och Golda. Vi gick en härlig runda på en timme ca och Manuel var så fantastiskt duktig! (Golda är ännu duktigare, men det är en annan historia) När Golda sprang sina vida rundor, som hon gör så fick jag honom att hålla sig inom "långlineavstånd" och det gjorde han hela tiden. Dessutom kände jag inga spända vibbar mellan hundarna utan det var väldigt avslappnat. Vi mötte en Golden och det fungerade jättebra, Manuel satt kvar vid sidan på kommando. Vädret var blåsigt och det hade regnat tidigare på morgonen men vi hade tur, inte en regndroppe på oss, men vi var i och för sig klädda vettigt så vi hade hanterat regn med. Sen åkte jag och Manuel hem för att förbereda inför kvällen.

Mikael städade som bara den och jag började förbereda maten. Givetvis hade vi gett oss på 3 rätter som vi inte gjort förut. Lite spännande får det ju vara! Manuel var lite orolig och visst en del smällare viner ju mycket men ärligt talat tror jag mer han inte gillade att vi for rundor i lägenheten. Det brukar inte hundar gilla. Ärligt talat vore det ju underligt om han inte reagerade alls på alla dessa smällare som höll på under dagen.

Relaxed

På kvällen kom Ingela och Golda igen, och nu var Björn med. Det kändes igen direkt att hundarna inte hade några spända vibbar och att vi inte behövde "vara på vakt". Jag hade dessutom tagit bort alla leksaker och ben innan så man inte utmanar ödet. Men Golda fick mat och Manuel stod och tittade på. Det kändes jätteskönt. Båda hundarna låg under bordet och ärligt talat när Golda började bli lite nervös av alla smällare så drog hon sig till Manuel och lade sig bredvid honom. Vi stängde balkongdörren och hade musik på. Vi ville rasta hundarna i god tid före tolvslaget och bestämde att ta ut hundarna på gården. Manuel har ett ställe han kan pinka på men Golda var lite för orolig för att göra något, men det var ingen kris för hon är en mästare på att hålla sig. Hennes oro för den delen var ju ingenting i det stora hela. Helt hanterbart. Efter ett tag lugnade även Golda ner sig och då var dom ju rätt trötta egentligen.

När Bjärredgänget åkt hem gick jag och Mikael en liten runda med Manuel bland alla utbrunna raketer och annat skräp. Jag funderar på hur mycket pengar som bara bränns upp... Jaha, nytt år, ett år äldre och ett år närmre pensionen. /Charlotte

00.00 so what?

< Prev