 In the spot-ligth Måndag 06 November 2006. Dagisdag. På kvällen tränade vi lite posering framför spegeln och det gick bra. Som ni ser älskar han att ha stöd för huvudet. Allt som kan tjäna som huvudkudde är toppen. Eftersom Manuel är lite av en tonåring nu så lägger vi mycket tid på kroppskontakt. Dvs han skall acceptera att vi rör vid honom, att vi är riktig nära hans "personliga zon" vilket han iofs älskar, men oftast är lite för varm för men det är ju nu som det brukar bli svårare att komma riktig nära så vi "stämmer i bäcken".  Lap-dog Vår "stjärna", han har verkligen levt upp till våra förväntningar (och mer än det) än så länge. /CharlotteTisdag 07 November 2006. Dagisdag. Manuel fyller 7 månader idag! /Charlotte Onsdag 08 November 2006. Tråkig dag hemma med matte. Jag sitter ju mest vid datorn, eller pratar i telefon och det tycker inte han är så kul. På eftermiddagen for vi till Dalbyveterinären och fick piller för utslagen på nosen som troligtvis är bakteriellt orsakat, men inte smittsamt eller så. Det kändes bra. Jag känner mig än så länge väldigt nöjd med Dalbyveterinären. Dessutom fick jag bekräftat att jag inte gjort något fel, i mitt sätt att "behandla" det på. På kvällen duggade och det är synd jag inte kunde ta foto för Manuel visade med hela kroppen och ansiktet hur kul han tycker det är - not att få massor med små små regndroppar i ansiktet. Nu börjar en rolig tid med att få i honom piller. Alla som har hund känner igen scenariot att man bakar in pillret i massor med god mat och hunden tuggar och sväljer, man känner sig nöjd, åsså...plopp, trillar den ut ur mungipan. Idag tog vi paus från poseringsträningen. Problemet är att det går så bra, dvs han ställer upp och jag behöver bara justera lite, lite. Problemet var ju mer när han ställer upp helt fel och jag vill korrigera, då blir han less, framförallt om vi går vidare, för då har han fått vänta hela dagen. Jaja, vi får se hur det går helt enkelt, chanserna är ändå minimala att vi skall gå vidare till eftermiddagen eftersom vi konkurrerar med "valpar" upp till 12 månader på Söndag, dvs både Genji med syskon och Daki från Danmark. Men det skall bli kul med lite konkurrens, det skall vara 8 akitor, äntligen lite att jämföra med! /Charlotte Torsdag 09 November 2006. Dagisdag. Båda jag och Mikael körde och hämtade idag för vi ville prata med en av dagisfröknarna som skall ta hand om Manuel när vi är i London. Det kändes jättebra så det är spikat. När vi väl kom hem tänkte jag ge honom hans tabletter före maten så han inte var mätt. Men när lammbiten åkte fram, så ville han inte ha...jag anade det. Ny taktik. Öppna munnen på honom, lägga tablettbiten en bit bak i svalget, in med en bit lever och hålla snällt under hakat tills han tuggat färdigt, stryka lite på strupen. Jajamensan denna metoden fungera och kommer att hålla, för han var inte ett dugg rädd eller kämpade emot. Så får det bli hädanefter. Jag vill inte prova med leverpastej eller någto sådant kletigt som i och för sig hade varit lättare för vi skall inte experimentera för mycket med den foderstat som fungerar idag. Dock slipper han ju den äckliga pillersmaken i och med att tabletten hamnar sål långt bak på tungan. Ikväll skall vi borsta honom och träna lite posering. Det är ju dags för bad och kloklipp på Lördag så vi får förbereda med borstning ett par gånger. /Charlotte Fredag 10 November 2006. Dagisdag. Vi skulle på gåsmiddag på kvällen så Mikael gick med Manuel i Torup på väg hem. Problemet var att promenaden bara gjort Manuel pigg. Har du sett en Akita studsa runt som en gummiboll? Ja då vet du vad vi hade i lägenheten. Hade vi bara haft 30 minuter till hade han lugnat ned sig och somnat. Det hade vi dock inte. Han skällde och ville leka, och bar omkring saker och drog i andra saker. Inte en chans han skulle hålla sig lugn och tyst om vi lämnade honom nu. Manuel har inga problem att vara själv, dock fungerar det inte att lämna honom när han är uppspelt för då står han och skäller, vilket vi givetvis inte vill eftersom vi bor i lägenhet och har grannar tätt inpå. Så, han fick följa med i bilen... /Charlotte Lördag 11 November 2006. Sovmorgon och sen en härlig runda i Habo-Ljung mitt på dagen. Bra träning för både mig och Manuel för vi gick där hästar gått, så marken var uppriven och lite sandig, dvs relativt tung att gå i. Nu undrar ni om inte Mikael var med eftersom det var jag och Manuel som gick i sanden, men jo, han var med men han gick vid sidan om där det växte gräs. Charlotte  So let's do this and get it over with, shall we? Söndag 12 november 2006. Malmö valp. Manuel hade fått startnummer ett och skulle upp direkt när utställningen började. Den tigrerade danske valpen Katsushiro, nästan en månad äldre, gick samtidigt som Manuel. Manuel drog det längsta strået och fick följande kritik: "Sju månader gammal maskulin hane med bra huvud, bra öron, ögon och bett. Stark hals, bra rygg och svans. Kunde ha lite mer förbröst för åldern. Bra benstomme och tassar. Rör sig lite kohasigt bak. Bra pälsfärg. Prima temperament." 1:a kvalitetspris, 1:a i valpklass 4-6 månader samt hederspris. Domare Leif Lehmann Jörgensen. Placeringen bästa hane knep snart ettårige Noven's Genji,(valpklass 9-12 månader) därefter Manuel. Genji blev även bäst i rasen.
Manuel fick väldigt mycket uppmärksamhet idag. Först kom Karin och Linnéa från Södra Sandby och Karin är en av Manuels favoriter. Hon drillade Lotta ända in i det sista inför utställningen. Karin har verkligen gjort vårt liv i och kring utställingsringen både roligare och lättare (för att inte tala om vårt liv med akita). Sedan kom Jessica från dagiset - en annan favorit. Sedan kom Lottas syster Helena, som nog får betraktas som favorit nummer ett. Vilken dag! Det var många som ville fotografera och klappa Manuel. Vid halvtvåtiden fick husse nog och åkte hem. En timme senare fick även Manuel nog och då fick även matte ge sig. På utställningen var även våra vänner Bende och Erik med Samson och Kivik. Tyvärr fick Kivik en nolla på grund av en saknad tand. Samson vann sin åldersklass, men fick inget hederspris och gick inte vidare.
Väl hemma så däckade Manuel direkt. Efter några timmar så tog jag ut honom på en kisserunda och då träffade vi Lisa, golden retriever-tiken. De började leka och samtidigt började det ösregna. Vi offrade oss och lät dem fortsätta leka. När jag och Manuel traskade hem så undrade jag vad det var han hade på bröstet. Blod? Jag kände efter och upptäckte att det var bajs. Antingen hade Lisa trampat i eller ätit det. Hur som helst, Manuel hade skit lite här och var vid inspektionen hemma och det var bara att torka. Kul... /Mikael
|