|
Måndag 18 september 2006. Lotta SMS:ade och berättade att stamtavlan kommit från Spanien. Äntligen! Snart ska han vara registrerad i SKK, om inget oförutsett händer. Lotta jobbade hemma och Manuel låg och tittade på. Han undrade nog varför han inte fick åka till dagis och var nog allmänt uttråkad. På kvällen hämtade jag dem båda och körde till rastplatsen på Bulltofta för att träna lite på att gå fint utan koppel och inkallning. Sen fick han springa fritt i långlina på det stora fältet och han passade samtidigt på att smaka på hästbajs. Jag antar att det bara var en tidsfråga innan han skulle göra det. Vilken gourmet han är, vår käre Manuel. /Mikael Tisdag 19 september 2006. Dagisdag. På kvällen åkte vi till Arlöv och kennelklubbens utställningsträning. Det är ju dags för första utställningen på söndag. Träningen gick jättebra, förutom då en jättelik vakthund, en pyrenéerhund, upptäckt oss från sin inhängnad en bit ifrån. Han började skälla precis när det var Lotta och Manuels tur att springa, vilket var ett klar störning. Det är ju bättre att störningarna kommer på träningen än i utställningsringen. Andra gången han skulle springa gick det fantastiskt bra. /Mikael Onsdag 20 september 2006. Dagisdag, Lotta lämnade och hämtade. På kvällen tränade jag på Jeppe Stridh-läxan: att gå fint utan koppel. Stora framsteg och mycket godis, men det är långt kvar. Jeppe sa att man ska se till att hunden lyckas minst 75 procent av tiden eller sträckan, vilket jag köper och följer. Om inte ska man avbryta träningen och fortsätta vid nästa träningstillfälle. Idag skickade Lotta pappren till Svenska Kennelklubben och låt oss hoppas att det inte tar flera månader som i Spanien. /Mikael Torsdag 21 september 2006. Idag fick Manuel åka till dagiset jättetidigt. Lotta skulle börja jobba klockan sex på grund av en driftsättning och då behövde hon vara på plats. Å andra sidan fick Manuel komma hem tidigare än vanligt. På kvällen blev det valpkurs, den näst sista gången. Valparna fick testa agilitybanan (dock inte alla hinder) och vi trodde att Manuel skulle vara tveksam till det långa cementröret, men han sprang glatt igenom det trots att han inte kunde stå eller gå rakt upp. Godiset tog slut och jag fick skynda iväg till Statoil för att köpa ett äpple medan Lotta fortsatte på banan. Han tog sig även upp på en ramp som var betydligt smalare än han var bred. Manuels luktsinne verkar ha utvecklats rejält den senaste tiden. Det tydligaste tecknet är att han nosar mer än tidigare, men han upptäcker även godsaker och vilt på betydligt längre avstånd. Sista gången på valpkursen ska vi lägga ut spår, vilket jag tror Manuel kommer att älska! /Mikael Fredag 22 september 2006. Idag drog jag upp Manuel i ottan igen. Jag skulle ha möte med ett projekt som just nu kör igång en pilot på Malmö IKEA varuhus så för att träffa rätt folk skulle jag vara där tidigt på morgonen. Vi tog en snabb morgonrunda, och sen fick Manuel ligga i bilen under mötet. Därefter tog vi oss till Ribban för att gå en runda, men där var ju avspärrat för Hästtävlingar. Ja, så vi tog oss längre bort på Limhamnsfältet. Tyvärr hände det som inte hänt hitintills. Manuel gick i långlina och såg sen hund längre bort, han drog ditåt jag sade nej, men han lydde ej. Då skulle jag stampa på långlinan men den bara gled under foten i det våta gräset. Galopp bort till hunden...inte superfort men tillräckligt för att jag inte skulle kunna ta honom. Bara ren glädje, inget "jag sticker från dig matte", men ändå. Jaha...som tur var, snäll tik och förstående husse och matte, men första "misslyckandet" på den fronten. Sen jobbade jag hemma och vi kelade mycket, det märks att det behövs. Dels för den åldern han är i, dels för han spenderar mycket tid på dagis. Det gäller verkligen att bibehålla den fina kontakt man byggt upp under valptiden för kommande slyngeltider. Manuel har varit pigg och glad idag, jag tror han haft en lindrig förkylning innan. Det är komiskt med det där "av eller på", för på Manuel stämmer det, och då pratar vi det mentala. Antingen är han "på" är jättealert, söker ögonkontakt, har motor i baken och lyder varje kommand på en tiondels sekund, till och med när han rusar fartrundor i skogen. Men är han "av" så går han och sover bakom en när man har koppel, man kan stå minuter vid övergångsstället men han tittar inte på en, istället lägger han sig ner efter en stund. Så visst får man ha fantasi...för "minus" fungerar inte på honom...typiskt akita har jag förstått.Jaha, idag har vi tränat inför utställning....inte ringträning utan andra saker.... / Charlotte Lördag 23 september 2006. Efter en lugn förmiddag så var det dags för sjätte gången hos Jeppe Stridh. Idag var det min tur att grillas, för man är, i varje fall inte jag, inte oberörd när man går in på träningsplanen. Det var lite svårare saker idag, mer störningar, vilket blev extra nervöst. När det var min tur att gå över till motsatt sida så hörde jag "Du med akitan. Du gåååår så jäääävla tråkigt... Var roligare!" Öh, jag? Det är bara att försöka släppa lite på spärrarna och bli lite fjantigare och mindre allvarlig. Jag lyckades tydligen för Jeppe berömde mig efteråt, vilket känns kul. Ännu roligare för Manuel, eftersom husse nu ska bli mindre tråkig och kanske rentav lite kul.  Dagens roligaste händelse var när matten till en dobermanntik fick ta med sig hunden in på kursen. Hunden är ganska stirrig, men Jeppe visade henne hur hon skulle jobba med kontakten genom att i princip få hunden att ligga på rygg och därefter smeka och klappa den på magen. Hunden blev betydligt lugnare och matten strålade av glädje då hon fått ett verktyg som lugnade hunden och förbättrade kontakten dem emellan. Grundprincipen är att skapa så mycket förtroende hos hunden att den vågar blotta strupe och mage och samtidigt är avslappnad. Dessutom ska man passa på att visitera hunden så att den blir van att man klämmer och känner, granskar garnityret och drar den i svansen utan att den får panik. Allt för att hunden ska lita på husse och matte. På detta område tror jag att jag och Lotta har varit duktiga, men det gäller att underhålla det hela tiden.I morgon är det tid för Manuels första utställning. Låt oss hoppas på att solen skiner i Veberöd! /Mikael Söndag 24 september 2006. Jaha, idag var det dags för Manuels första utställning. Inofficiell på Veberöds brukshundsklubb. Det var kyligt på morgonkvisten men Manuel trivdes och var pigg och fin. Men ju längre fram på dagen det gick, desto varmare och varmare blev det, och desto slöare och mer ointresserad av godis blev Manuel. Vi var ensam Akita så vi fick springa själva, och det gick givetvis mycket sämre än på dom 2 träningar vi haft på SKK i Arlöv där det var fullt med hundar i ringen som piggade upp varandra. Manuel, liksom jag lever upp på kvällarna, och mår dessutom inte bra när det är för varmt, om man inte får bada (liksom jag) så det var noll intresse för godis, noll intresse för kontakt med mig. Som ni ser på bilden fick jag formligen dra honom runt. Jaja, övning ger färdighet. Efter att ha förklarat för ringsekreteraren att Akita och Japansk Akita inte är samma ras fick vi vårt BIR, hon hade tänkt vi skulle tävla mot American Akitavalparna. Dom hade dessutom skrivit att Manuel var 6-9 månader, så det sade jag till om för han skall ju bedömas utefter sin ålder. Domaren hette Eva Borg och hon gav Manuel fin kritik. Där var väl en kommentar som inte var perfekt gällande hans vinklar, men det hänger mycket på mig, jag kan fortfarande inte ställa honom riktigt snyggt i bakkärran, men vi övar. Andra gången vi var inne gick det lite bättre, då hade jag formligen tvingat honom att leka med en påse jag hittade i fickan. Så får jag göra ibland när vi är hos Jeppe med, för annars är Manuel helt "off". Jag önskar han kunde visa lite mer av det galenskap som han har svala kväller. Dock är vi jättenöjda med kritiken! Så här låter den: "Stor kraftfull hane med maskulint huvud. Bra uttryck, bra öron att växa i  (jo dom är lite stora till honom just nu) . Bra hals, rygg och bra benstomme. Acceptabla vinklar (detta kan vi jobba på kosmetiskt). Rör sig trevligt för åldern. Utmärkt pälsanlag."Inte helt tokigt...men å andra sidan har ju jag och Micke ingen aning om vad hon kan om Akita, men det kändes seriöst och hon lade överhuvudtaget mycket tid på att förklara för en trea, och fyra varför hon valt att placera dom så. Så fick vi HP också och gick alltså vidare. Jaha, efter en evighets väntan, och diverse "barn med hund" etc var det äntligen dags för gruppbedömning. Vi kom upp mot American Akita Great balls of fire (har vi sett förut) - 1 år och 1 månad, Chow-chow Em-Lotts's Aslan King -nästan 1 år, och Svensk Lapphund Cahppes Falco - ca 4 månader. Det var dom 4 i grupp 5 som fått HP, ja... å vi kom sist...eller man kanske skall skriva 4:a för det ser ju bättre ut!  Allt som allt mycket nöjda med kritiken men uuuu vad jobbigt att sitta där i solen och vänta, vänta, vänta. Det händer ju inte så mycket på en sån liten utställning, och timingen är inte så bra som på officiella utställningar, men nu har vi gjort vår debut. Halmstad nästa, tror jag. Ny miljö igen. Ridhus. Om jag inte missminner mig från min hästtid så är ridhuset i glas. Stackars Manuel var helt slut när vi kom hem och slocknade vid kakelugnen. Värme är inte hans grej...vi får flytta till snön! (inte mig emot) På kvällen var han däremot alert! Ögonen var stora som tefat, och bara man tittade på honom kom han farande och ville leka. Så då gjorde vi det... vi turades om att busa och aktivera honom och han åt mängder! Det får nog bli en längre kvällsrunda så han inte väcker oss i natt och vill ut, för magen är full av mat och massor med vatten. /Charlotte
|
