Måndag 4 sep Dagisdag. Micke har börjat träna på våra "läxor" med Manuel varje gång han går ut med honom. Hemmagjort levergodis fungerar toppen! hrm /Charlotte

Tisdag 5 sep Idag jobbade jag hemifrån på förmiddagen för jag skulle på möte här i Malmö på eftermiddagen. Det innebar att Manuel kunde vara halvdag på dagis. Jag vill ju inte att han är där 5 dagar i veckan även om han trivs. Före jag lämnade honom var vi på hundfältet bakom Bulltoftafältet och han och jag sprang upp och ned för dom gräsbeklädda kullarna och han var jätteduktig "lös i långlina", även när duvorna lockade. När jag hämtade honom så hade han lekt med en nykomling på dagis, en liten fröken som är några veckor yngre. Tydligen hade han försökt att bestiga henne men slutat så fort han fick en tillsägning. Det är komiskt, för hans kropp har börjat visa tecken på könsmognand, men det mentala hänger inte med (precis som det skall vara) och därför kan han bli lika snopen som jag.  Jag måste erkänna att rasen på "fröken" vet jag inte men jag skulle gissa på Munsterländer (hittar inte prickarna över u). Men jag är urkass på just unghundar gällande långhårig Vorsteh, springer spaniel och Munsterländer, jag vet, jag borde skämmas men så är det...

När vi kom hem var både jag och Manuel trötta så vi skulle vila, men då MSNade uppfödaren i Spanien och berättade att äntligen hade pappren på Manuel kommit till henne! Nu skall jag skriva på dom och så skall dom skickas in till dom Spanska myndigheterna igen. Tydligen kan det ta 2 månader och mer, men man kan betala för snabb pappersexcersis så det bestämde jag att vi skall göra, och då tar det ca 14 dagar. Vi har bränt så mycket pengar på den här lille vännen och detta är ju en viktig sak, annars har vi bränt alla pengarna på en (förvisso högst älskad familjemedlem, men...) "blandras" i Svenska kennelklubbens ögon. Så vi sätter igång cirkusen och förhoppningsvis kan jag skicka in exportstamtavlan till SKK om 2 veckor! På kvällen var Mickes pappa Göran här och hälsade på. Manuel fattade tycke för honom direkt. /Charlotte

Onsdag 6 sep Idag har Manuel varit på resande fot hela dagen. 0700 gav vi oss iväg norröver till min tandläkare. Där var han ensam i bilen 1 timme. Sen for vi upp till Älmhult för jag hade möte där. Före mötet var han med och käkade lunch på golfklubben där man kan sitta utomhus. Givetvis visade jag upp honom för mina arbetskollegor. Därefter gav vi oss iväg till skogen, Källsved utandför Osby och gick en lång promenad (för en valp) Jag hittade en massa svamp (ja just det...måste rensa dom) och Manuel en massa nya dofter. Därefter var vi hos mina föräldrar och fikade för dom hade gäster. Manuel och Mike, som är en tollare fick träffas ute i trädgården och leka och sen fick dom sitta i varsin bil en stund för mina föräldrars hund Santhos börjar bli "gammal" och gillar inte spralliga unga hundar och det får man ju respektera. Jaha, sen var det bilresa igen, hem till Malmö. Nu ligger Manuel och sover bredvid mig i kontoret och jag skall ta igen dom arbetstimmarna som försvann under dagen.... Manuel piggnade till och ville leka och kela så jag satte Micke i arbete med Manuel så jag kunde fortsätt med mitt. /Charlotte

Torsdag 7 sep Dagisdag. På kvällen när vi gick sista rundan gick vi förbi en lyckstolpe och då lyfte Manuel på benet rejält...

Fredag 8 sep Dagisdag, och sen gick Micke och Manuel en liten runda i Boksogen på vägen hem. Själv var jag hos mina föräldrar och skulle sova över. Jag lade mig tidigt då jag haft en tuff vecka. Jag vaknar mitt i natten av att mobilen ringer. Det är ett nummer jag inte känner igen så jag tänker att det är felringning. En stund efter ringer det igen, nu från ett annat nummer. Strax därpå ringer det från samma nummer igen och då bestämmer jag mig för att svara för att ev ryta till ett fyllo att det är fel nummer. Då är det Micke, som är hos en av dom få grannar som ännu är vaken, och han har låst sig ute. Jag frågar om Manuel är inlåst men som tur var är han med Micke. Jaha...skall jag låna en bil och köra till Malmö, vilket tar nästan 2 timmar???? Micke får tag i sin far som  bor i andra änden av stan, lånar pengar av grannen till buss, och så far dom 2 iväg till Mickes pappa.  /Charlotte

{mosimage width=280}Lördag 9 sep Eftersom vi skall på kurs med Jeppe idag så ville Micke komma hem före och ta det lite lugnt, det är ju si och så med nattsömnen på en soffa. Manuel hade klarat natten bra, men var nog hungrig. Dessutom bor Mickes pappa på 4:e våningen utan hiss, så Micke hade fått bära Manuel en hel del. :-) Jag tog första bästa tåg på morgonen mot Malmö (jag som tänkt gå till mitt "Karl-Johanställe" före jag åkte hem... och så tog jag bilen och hämtade dom 2 grabbarna. Manuel åt och sen slocknade han, så då gick jag och Micke ut till ett café och åt lite brunch.

{mosimage width=200}Före vi skulle åka till Jeppe åkte vi till en djuraffär för att köpa mer foder. Givetvis kom vi ut med nya större skålar, nya borstar, pläd och godispåsar plus en mjukisleksak. Därefter åkte vi till Jeppe. Idag var det Mickes tur. Både han och Manuel var väl lite off, med tanke på nattens bravader men från bänken tyckte jag det såg jättefint ut. Förvisso reste sig Manuel någon gång när Micke lämnat honom och sen var påväg tillbaks. {mosimage width=150}Dock som vi diskuterade sen så är det ju bra för annars vet vi inte hur Manuel reagerar på en tillrättavisning. På teorin visade Jeppe handgripligen hur man vänjer en hund vid visitering, klippa klor osv. Jag blir chockad när jag inser att det är så många hundägare som inte ens kan kolla sina hundar i öronen, ta på tassarna etc. Herregud, vad gör dom den dagen hunden är skadad? Men jag tror man fungerar annorlunda när man sysslat med så pass stora djur som hästar, som jag gjort för då vet man att inget går med kraft, utan allt är vänlighet, fasthet och mental styrka plus ett djäkla tålamod. Dom tränade hundmöten, gå fint, stanna kvar och lite andra moment. Till läxa fick vi att gå fint med hunden fastän kopplet släpar bredvid. Dock så kort sträcka att vi "lyckas". Nu fungerar ju det bra med koppel hängande efter Manuel eftersom han är van vid långlina, så han kommer inte att vara irriterad eller rädd. Sen får vi ju se hur det går med själva uppgiften som sådan, det är ju jag som skall redovisa den... hrm. Efter kursen körde vi till vårt "Stolt Fjällskivlingställe" och plockade hem lagom mycket för oss 2. Manuel fick vara kvar i bilen för vi tyckte han hade fått mer än nog för dagen. Väl hemma slukade han i sig massor med mat och ligger nu och sover bredvid mig här i kontoret. / Charlotte

{mosimage width=200}Söndag 10 september. Internationell utställning på Sofiero i Helsingborg. Efter en tuff lördag med påtaglig sömnbrist så försov vi oss och morgonen blev lite stressig. Efter lite omprioriteringar, dvs den planerade matsäcken med pastasallad med rökt lax fick bli mackor med ost, kom vi iväg till Helsingborg och i god tid för akitorna. Karin, Linnéa (Karins dotter), Tore (akitahane) och Ana (akitatik) var så klart på plats. Bäst gick det för Tore, som i vanlig ordning knep BIR (bäst i rasen) och en plats i gruppfinalen, där han slutade fyra. Grattis!

Det var en underlig och angenäm känsla att sitta bland tre akitor en hel dag. Det känns som akitan är mer än en hund eller kanske är det så att den är otroligt mycket hund. En rolig händelse var att Manuel verkade uppta ringdomarens intresse både en och två gånger trots att Manuel inte deltog, vilket både jag och Lotta observerade oberoende av varandra. Vem klandrar honom, Manuel är ju rätt gullig...

Dagens inköp blev en ny bur och ett riktigt utställningskoppel, allt i samråd med experten Karin. Nu har vi nog allt för premiären om två veckor i Veberöd. /Micke