Idag var det dags för andra lektionen i viltspår. Så mycket lektion är det inte, utan man lägger spår, väntar och låter hundarna gå spåret. Under tiden man går spåret får man feedback och efteråt så diskuterar man vad som gick bra och mindre bra. Igår hade vi lydnadsträning efter att spåren var lagda. Jag blir skeptisk direkt när instruktörer börjar prata om rang och dominans. Denna gång var inget undantag, men övningarna var det inget fel på.

Manuel började spåra direkt. Han lät sig inte påverkas av regnet och något som kan beskrivas som träskmarker. Han som normalt sett hoppar över vattenpölar när vi går på stan struntade fullkomligt i att han gick i knähögt vatten. I bland vänder han sig om och tar kontakt. Han ber om lov att få fortsätta spåra. Misstaget jag gjorde var att säga varsågod varje gång. Jag ska inte göra det i fortsättningen, även om det är svårt att låta bli. Jag vill att han ska förstå att när han har selen och spårlinan på sig så är han kung. Husse tillhör publiken och en kung ber inte om lov! Efter halva sträckan så fanns det vildsvinsspår och lukten var påtaglig för Manuel. Han ville helst därifrån. Han gick faktiskt på spåret igen efter att jag uppmuntrat honom en stund. Spårningen fortsatte och han hittade fram till klöven.

Efteråt var jag mest glad över att han inte blev totalt låst vid vildsvinslukten utan kunde fortsätta att jobba. Det är ett tecken på att han har en stor drift att spåra (humantolkningen är att han tycker det är kul).

Jag kan konstatera att akitan är ett mycket udda inslag i jaktsammanhang. Många antar att Manuel är en av de tre lajkaraserna och frågorna blir ofta "Är det en östsibirisk eller västsibirisk?", underförstått att det är en lajka.

Om Manuel tycker att det är kul så är det inget mot vad jag tycker. Det är en obeskrivlig tillfredsställelse att se Manuel gå med klöven i munnen, stolt som ett tupp, särskilt när man någonstans i hjärnan känner tvivel om att han ska klara av spåren - en halv kilometer i regn och rusk, träsk, närvaro av vildsvin och annat som kan störa. Mina tvivel är okunskap om min hunds potential. 

 Mikael