Jaha, då har drullen varit framme! Tur man har drulleförsäkring.

Jag var hos mina föräldrar och hade givtvis kameran med mig. Den var fäst i en särskild kamerarem runt axeln. Remmen har en karbinhake som skall hålla kameran, men tydligen var inte konstruktionen helt !00, då man hade trätt en bit av ett plaströr över själva "låset". Denna bit har har jag tappat bort men jag har varit noga med att kontrollera att själva fästet sitter ordentligt. Det händer ju första gången i Vemdalen, men då landade kameran i mjuk djup snö. Efter det har jag varit mycket noga att kontrollera låset. Men, ändock hände det idag... kameran lossnade ur fästet och damp i backen. Kamerahuset ser helt ut, men sensorer och annat kan ju skakats loss, och autofokus kan definitivt ha påverkats.

Smällen gjorde att objektivet tog en smäll, klarade sig i själva fästet, men pågrund av att objektivet är så långt och tungt längst ute, bräcktes objektivet. Jag ringde direkt till försäkringsbolaget, och det verkar ordna sig. Phui. Dock lär jag bli utan kamera relativt länge då verkstan brukar ta tid på sig. Så nu får jag väl lära mig att använda en Canon EOS5D, (jag har Canon EOS40D) då snälle Micke säger jag får låna en av hans kameror. Dock skall den bäras med en säkrare rem. Hrm.

Jag skall lämna in prylarna på verstad för utvärdering om vad man kan göra/inte kan göra och sen kontakta försäkringsbolaget igen. Självrisken låg på 1200 SEK och det är ju en piss i Missisippi jämfört med vad själva utrustningen kostar. Man undrar ju ibland varför man lägger så mycket pengar på en massa försäkringar, men idag var jag mycket glad för det....

/Charlotte